Match mot Tumba
Vi började denna hjärtliga söndag med en tuff match mot serieledande Tumba. genom många år har vi haft duster mot Tumba. Ofta jämna, roliga och sjyssta matcher men på sistone har Tumba dragit det klart längsta strået och vunnit ganska enkelt. Nu skulle det vara slut på det! Lite trevande från UHK och tyvärr mycket tappade bollar framåt (mer om det senare...) gjorde att vi kämpade lite i motvind. När de fick komma till lite för enkla skott utifrån rann det iväg i Tumbas favör. Tjejerna gav fortfarande allt dock och i två omgångar åt vi nästan ikapp hela försprånget. När vi då slappnar av lite så trycker Tumba gasen i botten och så rinner det iväg igen. Nej, resultatmässigt var vi inte riktigt nära. Spelmässigt är vi där och stampar dock, mer och mer som börjar sitta nu. Lite mer jobb så är vi snart över vår kulle som vi håller på och kämpar oss över denna säsong. Bra jobbat Tumba som återigen ser ut att rulla mot en seger i högsta divisionen.
Angående det här med "passningarna, tjejer!" som vi brukar höra från bänken, planen och läktaren. Självklart viktigt, men jag skulle vilja vända det till "mottagningarna, tjejer!" . Många bollar i golvet som har mer med slarv i mottagning att göra än med själva passningen. Lite hungrigare och rörligare i skedet när ni ska fånga bollar - då kommer bollarna sitta i händerna istället för i golvet.
/Johan S
Teambuilding
Den så viktiga lagandan behöver pysslas om med jämna
mellanrum så på Alla Hjärtans dag bestod ”Lagskojet” av teambildning.
En rad övningar med kommunikation och fokus som
huvudinriktning.
Vi började med att kommunicera enbart med ögonen. En puls
gick genom laget via blickar och handklapp. Därefter hälsade vi ordentligt på
varandra genom Hälsningsleken som kräver massor av fokus och koncentration. Vi
kom inte riktigt fram där så den övningen kan man köra igen, för det är en riktigt
skön känsla när en övning sitter!
Via anonyma lappar med information om
favoritfärg, önskeresa och resesällskap delade tjejerna med sig av sina
drömmar. Jag läste lappen inför ett blundande gäng (problem med pokerface) och
så gissade de vems önskning det var. Något nytt lärde de sig om varandra även
om detta gäng känner varandra väldigt bra!
Att tala med en röst var den övningen som blev roligast. Här
gällde det att lyssna in sin kompis och svara med en gemensam röst på en fråga.
Vi tänker inte alltid lika (tack och lov för det) och när kompisen är på väg
att svara trosor och du själv tänker på tröja blir svaret aningen svajigt. Skratten
avlöste varandra och stämningen var hög. Riktigt kul!
/Anna-Lena R