Efter sportlovsuppehåll var det dags att spela handboll igen. Som vanligt tog vi oss till den södra sidan av stan - vi börjar kunna Essingeleden nu - för den sista bortamatchen i årets serie. Gustavsberg stod för motståndet och det brukar alltid vara tuffa matcher. Det blev det den här gången också men framför allt så var det en match med ett antal olika skepnader. UHK tjejerna började starkt och trots lite borttappade bollar var tjejerna på tårna i försvaret och lyckades hålla tätt en god bit in i matchen. Ledning med 3-4 bollar och det kändes väldigt bra. Sen hände ngt... Gustavsberg gjorde många väldigt bra rörelser inne på linjen och vi gick bort oss i försvarsspelet gång på gång. När de även fick ett gäng enkla kontringsmål så hade de helt plötsligt gått om. Usch, vad hände? Ganska enkelt tror jag, vi hjälpte inte varandra att berätta vad som hände i försvaret och då blir det svårt - prata med varandra på plan! Sen har vi fortfarande arbete kvar med hur vi gör ett hemspring.
Jaja, det var första halvlek. I andra kom tjejerna tillbaka ut och körde på riktigt hårt. Det gjorde även Gurra dock som höll det till 1-2 bollar i en svängig match med mycket fart åt båda hållen. I slutet gick vi över till ett man-man försvar för att stressa fram lite misstag, men det hanterade Gustavsberg otroligt bra med mycket rörelse och hjälp för varandra. Till slut var det 3 bollar upp och hatten av till motståndarna. Kul match och en sån som man kommer hem med något att tänka och jobba på - jättebra med andra ord.
UHK tjejerna gjorde det bra men det blir fortfarande något krampaktigt och försiktigt över spelet och ledordet måste bli VÅGA och VILJA. Alla spelare på alla positioner måste våga och vilja göra vad de ska. På det sättet gör vi varandra bättre och då kommer det hända saker. Nu kör vi på den här veckan så att vi kan avsluta seriespelet med en riktig höjdare på söndag.
